Hälsa hos bengalkatter

Bengalkatten är i normalfallet en mycket sund och frisk ras. Men som alla andra raser finns även hos den en del ärftliga problem. Tre av dessa sjukdomar som föreningen Bengalkatten vill belysa lite extra är HCM (en form av hjärtfel), PRA (ögonsjukdom) och PK-def (blodanemi). Dessa kan du läsa mer om längre ner.

Vi i Föreningen Bengalkatten har valt att inte sopa dessa problem under mattan, utan i stället försöker vi att arbeta långsiktigt tillsammans alla uppfödare för att minimera problemen. Vi har därför ingått ett samarbete med pawpeds gällande HCM och PK-def. I dessa två hälsoprogram har man utforma rekommendationer för testning och avel och vi i Föreningen Bengalkatten har valt att också använda oss av dessa rekommendationer inom vår avel.tecknadkatt3

Att vi arbetar med ett hälsoprogram innebär inte att Bengalen på något sätt är en sjuklig kattras eller att de är mer drabbade av ärftliga sjukdomar än andra raser. Eftersom vi arbetar målmedvetet med ett hälsoprogram så borde rasen genom detta ha alla förutsättningar för att fortsätta vara en frisk ras.

Vi rekommenderar att alla Bengaler som skall gå i avel testas för HCM (i enlighet med Maine Coon kattens hälsoprogram) samt för PK-def . HCM scanning görs med hjälp av ultraljud av en veterinär som är godkänd enligt Maine Coon kattens krav medans PK-def test görs med hjälp DNA-test hemma och skickas till ett laboratorium.

Vad är PK-Def/PK-brist?

PK-brist är en sjukdom som nyligen har upptäckts hos bengalen och redan nu har man identifierat ett flertal bärare och positiva katter genom tester. Än så länge är underlaget av testade katter för få för att veta om detta är ett stort problem i rasen. Det finns i skrivandets stund ett laboratorium i England som har en uppdaterad lista av katter som är testade hos dem. Där finns både bärare, positiva och fria katter medräknade.
Här är deras sammanställning på testade katter hos dem. OBS de katter som är testade på ett annat laboratorium är inte medräknade. http://www.langfordvets.co.uk/diagnostic-laboratories/diagnostic-laboratories/general-info-breeders/list-genetic-tests/pyruvate (Bläddra ner på den sidan och klicka på ”What is the prevalence in Bengals?”).

Vad innebär PK-brist?
PK-brist är en förkortning för ”pyruvate kinase deficiency”. Det är en ärftlig sjukdom, som finns hos flera djurarter. Pyruvatkinas är ett enzym som behövs för att röda blodkroppar skall fungera normalt. Om det är brist på enzymet kommer de röda blodkropparna få förkortad livslängd och följden blir en anemi (”blodbrist”). PK-brist beror på en mutation på den gen som ger ”receptet” för tillverkning av pyruvatkinas. Mutationen ärvs recessivt. Individer med en normal och en muterad gen blir bärare. Eftersom bäraren har en normal gen kommer katten att kunna producera tillräcklig mängder pyruvatkinas för att blodkropparna skall fungera normalt. Katter med två muterade anlag däremot kommer förr eller senare få symtom på blodbrist.

De vanligaste symtomen, trötthet, dålig kondition och bleka slemhinnor kommer periodvis och uppträder ofta inte förrän katten är några år gammal. Många katter klarar sig bra med sin blodbrist och kommer få en normal livslängd. I sällsynta fall dör katten redan i ett – tvåårsåldern. Katter med symtomgivande blodbrist behandlas med kortison.

Kan man förebygga PK-brist?
Katter med mutation på PK-genen (både bärare och sådana som har risk att utveckla blodbrist) kan idag identifieras med ett DNA-test. Både blodprov och cellprover från munhålan kan användas för analysen. Därför kan man genom att testa sin katt få svar på dess PK-status och därigenom förebygga att para 2 bärare.

Köpa kattunge?
Be att få se intyg som visar att föräldrarna är testade eller har testade, PK-normala föräldrar. Köper du en sällskapskatt har det ingen betydelse om någon av föräldrarna är PK-bärare och du behöver inte testa den. Tänker du avla på en unge från en kull där endera föräldern är bärare behöver du testa ungen för att veta om den ärvt genen för PK eller är PK-normal.
Även bärare kan användas i aveln men ska då bara paras med PK-normal katt.

Merparten av texterna om PK-brist är lånad från Aby/Somali-ringens hemsida och jungelspots hemsida.

Vad är PRA?

PRA, Progressiv Retinal Atrofi
PRA (Progressiv retinal atrofi) är en fortskridande ärftlig näthinnesjukdom som förekommer i många raser.

Det är en ärftlig degeneration (förtvining) av näthinnan som leder till att katten så småningom blir blind. Sjukdomen går idag inte att bromsa eller bota. Den vanligaste mutationen, som ger sjukdomen PRA, är rdAc och den återfinns hos flera kattraser. rdAc nedärvs recessivt vilket innebär att båda föräldrarna måste bära det defekta anlaget för att avkomman ska drabbas. Drabbad katt utvecklar med tiden blindhet.

Symtomen uppträder sällan före 1–2 års ålder och ibland först i hög ålder. Eftersom katten hinner vänja sig vid sin gradvis försämrade syn kommer den lära sig att kompensera synbortfallet genom att skärpa andra sinnen. Därför inser inte alltid ägaren att katten är blind.

Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos abessinier, somali, ocicat och hos orientaliska raser (siames, oriental med flera).

Hur går en ögonlysning till: http://www.ssvo.se/lysning.htm


PRA är också en recessivt ärftlig sjukdom. Den kan upptäckas genom en undersökning av ögonbotten, så kallad ögonlysning, eller med en ERG (elektroretinografi). Det finns ingen behandling mot PRA.

Anlagsbärare har ingen kliniskt påvisbar nedsättning av synen och näthinnans utseende är också normalt.

Det rekommenderas av uppfödare att med jämna mellanrum DNA-testa enstaka avkommor även om katten anses vara ”PRA-normal” (rdAc-normal) enligt DNA-test på föräldrar eller föregående generationer”. Detta för att säkerställa eventuella felmarginaler.

DNA-testa avkommor för det fall att PRA-bärare (rdAc) används i avel.

DNA-test är enkelt att göra idag, mer information (på engelska) finns på: https://www.vgl.ucdavis.edu/services/cat/BengalPRA.php

Vad är HCM?

Hypertrofisk kardiomyopati är en ärftlig sjukdom som finns hos både katter, hundar, grisar och människor. Nedärvningen är ännu ej helt klarlagd. Sedan sjuttiotalet vet man att HCM är en vanlig orsak till hjärtsvikt, blodproppar och plötslig död hos katter. En stor studie som har gjorts på Maine coon i USA indikerar att HCM hos dessa katter tycks nedärvas av en enkel dominant gen.

HCM karakteriseras av en förtjockning av hjärtmuskeln, framför allt i vänstra sidan av hjärtat. Förtjockningen gör att hjärtat blir mindre elastiskt än normalt, och därför kan inte hjärtat fyllas med blod så lätt. Det blir också mindre utrymme för blodet i vänster kammare på grund av förtjockningen i hjärtväggarna. Detta resulterar i att mindre blod pumpas fram vid varje hjärtslag. Det kan också bli onormal turbulens i blodet, och klaffar kan börja läcka. Detta kan ge ett blåsljud, som veterinären kan höra i ett stetoskop.

Katter med HCM kan få vätska runt lungorna, vilket kan leda till att katten får svårt att andas. En del katter kanske inte visar några tecken alls på sjukdom förrän de plötsligt dör, oftast då på grund av en svårt rytmstörning. Andra utvecklar blodproppar som bland annat kan orsaka förlamning i bakbenen.

HCM är inte en medfödd defekt, utan en sjukdom som utvecklas långsamt. Drabbade katter har oftast inga symptom på HCM före sex månaders ålder, och det kan i många fall ta flera år innan man kan ställa en diagnos. Därför måste man låta en specialist undersöka katten vid flera tillfällen.

Januari 2004 startade Maine Coon-katten ett hälsoprogram mot HCM, detta hälsoprogram har tagits över och drivs sedan 1:a juni 2010 av Pawpeds. Uppfödare av alla raser är välkomna att delta.

Finns botemedel?

Tyvärr finns det inget botemedel mot HCM, men drabbade katter kan behandlas med mediciner för att underlätta. Beroende på vilka symptom katten har och hur hjärtat ser ut, kan vätskedrivande mediciner, betareceptorblockerare och/eller ACE-hämmare användas.

Hur går ett HCM-test till?

Katterna undersöks med ultraljud där man kan se om det finns några förtjockade områden och hur hjärtat rör sig, samt hur blodet flödar. Undersökningen är helt smärtfri och tolereras vanligtvis mycket bra av katterna. Är katten orolig kan det dock vara nödvändigt att ge den lugnande medel, eftersom det är viktigt att den ligger alldeles stilla på undersökningsbordet.Ibland kan veterinären behöva raka katten på det ställe som ska undersökas. Eftersom maine coonen har en silkig päls, utan alltför mycket underull, går det dock oftast bra att bara sära lite på pälsen utan att raka. För att få en bra kontaktyta mot kattens skinn, och därmed en bra bild, används ett slags gelé på proben. Undersökningen tar ca. 30-45 minuter.

INFO – SÅ HÄR GÅR DET TILL ATT ULTRALJUDSTESTA SIN KATT

Hjärtundersökning på katt

När du vill HCM testa din katt kontaktar du någon av veterinärerna i listan. Dessa veterinärer är mycket erfarna inom detta område av hjärtskanning. Denna grupp av experter arbetar tillsammans med Svenska Maine Coon Katt Klubben och målet är att resultatet ska bli det samma oavsett vilken veterinär du beslutar dig för att anlita.

Klicka här för att komma till den aktuella listan av veterinärer som jobbar med hälsoprogrammet.

Du måste ta med dig en speciell blankett till veterinären inför HCM skanningen. Du kan ladda ner den här:

Klicka här för att ladda ner HCM blanketten.

Fyll i all information om din katt och glöm inte att skriva under blanketten. Blanketten tillsammans med stamtavlan tas med till HCM undersökningen.

Katten måste vara märkt, antingen med tatuering eller chip, för att kunna bli registrerad i hälsoprogrammet. Om katten inte är märkt än kan du göra det samtidigt som skanningen.

Veterinären fyller i testresultatet och skickar in blanketten till den som ansvarar för hälsoprogrammet. 60 dagar efter att HCM undersökningen är gjord kommer resultatet att finnas tillgängligt för allmänheten.

Här kan du läsa mer om programmetTexten är hämtad från Main coon katten.