HISTORIEN OM BENGALEN

Katten har varit en del av människans liv sen urminnes tider. Katter är märkliga och väldigt underbara djur. Bengalkatten är en blandning mellan det vilda och det tama, men till sättet lika tam som en vanlig huskatt. Bengalen har inget att göra med Bengalisk tiger, den har fått namnet Bengal från det latinska namnet ofta kallat “Felis Bengalensis”. Det är namnet på kattdjursgruppen Asian Leopard Cats (ALC), eller som vi kallar dom; Asiatisk Leopardkatt, eller Dvärgtigerkatt. På 60-talet kunde man både i Europa och USA köpa ALC-katter i vissa Zoo-affärer. I dag finns, som väl är, inte den möjligheten. Det är också mycket hårda restriktioner på import av sådana djurslag. I aveln till Bengalen har inga viltfångade katter använts, utan det handlar om ALC-katter uppfödda av och uppväxta med människor.

tecknadkatt1

Det som långt senare blev grunden till Bengalen kom första gången till på 60-talet i USA. En dam vid namn Jean Sugden hade studerat genetik och sysslade med kattuppfödning. Hon hade också en ALC-katt, en hona. Ingen trodde att ALC-katten och en tamkatt kunde para sig, men plötsligt föddes en liten fläckig hona, KinKin! Denna fick sedan ungar, en fläckig och en svart. Jean fick då idén att skapa en tamkatt som var exotisk nog att kunna minska behovet av vilda husdjur, samt motverka pälsjakten. “Den som har en liten spinnande leopard i famnen vill inte gärna bära en päls från en död.” Tyvärr blev det inget mer med denna avel. Jean flyttade, och senare avled katterna av sjukdom.

1980 hade Jean gift om sig och bar efternamnet Mill. Hon tog nu upp avelsarbetet på nytt och denna gång var målsättningen klar; att få fram en heltam kattras med den fläckiga ALC-katten som en av grunderna. Hon kontaktade Dr. Centerwall på Loma Linda universitetet i Californien. Där forskade man i kattsjukdomen leukos som är en blodcancerartad virussjukdom. Man visste att vilda kattdjur som Tiger, Leopard, Lejon etc. är immuna mot denna sjukdom. Man hade därför korsat en ALC-katt med korthåriga tabbyhuskatter, avsikten var att studera immunförsvaret mot leukos genom blodprov från dessa avkommor. Jean Mill fick överta ett antal av dessa katter efter att dom lämnat blodproven. Det visade sig snabbt att inga av hankatterna var fertila i dessa tidiga generationer. Under stamnamnet Millwoodparades dessa med en amerikansk spotted (prickig) tamkatt och en spotted “gatukatt” som hittades på ett zoo i New Delhi, Indien, och som Jean Mill importerade.

tecknadkatt2_whFlera Egyptisk Mau användes också. Bara avkommorna med det allra bästa tamkattemperamentet användes för vidare avel. Andra ALC-linjer avlades också in tillsammans med andra raser som Abessinier och Burma. Siamesgenen fanns sedan tidigare med i bilden. Efter flera generationers parning med tamkatt var avkommorna stabila i temperamentet och hanarna fertila. Detta blev Bengalen som är att betrakta, samt erkänd, som en vanlig tamkattras vilken som helst. Bengalens historia är unik, och knappast någon tamkatt kan vara så lik sina vilda släktingar. Men som andra raser som t.ex. Norsk Skogkatt, Europé, Siames eller Perser är Bengalen en utpräglad sällskapskatt och familjemedlem.

Bengalen godkändes av TICA 1991 med spottedmönster och 1994 godkändes marblemönster och snövarianter. Till Sverige kom den första Bengalen runt 1995, och sedan dess har det importerats Bengaler från bl.a. England, Island, Kanada, Australien och USA. Först godkändes rasen inom Independent (IDP, klubbarna är fristående klubbar), och 1999 godkändes den av SVERAK. Antalet Bengaler uppfödda i Sverige ökar nu stadigt, och rasen är på stark frammarsch.

Bengalens mönster och färger är mycket fascinerande. Bengalen skall likna den lilla vilda asiatiska leopardkatten, och de häpnadsväckande mönstren med kontrasterande färger för definitivt tankarna till dom vilda släktingarna. Mönster och färger betecknas här enligt den s.k. EMS-koden som är vanligast i den här delen av världen, och som förmår att rätt särskilja varianterna. Här nedanför finns en enkel sammanfattning.

MÖNSTER

Två olika mönster förekommer, Spotted och Marble. Variationen inom båda grupperna är stor. Spotted betecknas “24” och Marble “22”.

SPOTTED

Denna har spotted (fläckigt/prickigt) mönster där spottarna har oregelbunden eller horisontell placering. Vertikala stripar (ränder) är mindre önskvärt. Spottarna kan vara enfärgade eller tvåfärgade rosettliknande. Storleken på spottarna varierar mycket, tvåfärgade spottar är önskvärt men ej nödvändigt. Spottarna ska ha god kontrast mot bakgrundsfärgen. Magen ska vara spotted.

MARBLE

Mönstret kommer här i form av oregelbunden marmorering. Mönstret får gärna ha horisontell riktning. Vertikala stripar (ränder) är mindre önskvärt. Mönstret kommer visserligen från klassisk tabby men är helt olikt tigrerade tabbykatters. Tvåfärgade mönster är önskvärt men ej nödvändigt. Mönstret ska ha god kontrast mot bakgrundsfärgen. Magen ska vara spotted även här.

tecknadkatt5

FÄRGER

Godkända Bengaler är genetiskt svarta, betecknas “n”. Även snövarianterna är genetskt svarta. Observera att färgexemplen nedan kan variera mycket beroende på den digitala tekniken.

SVART SPOTTED, BRUN SPOTTED “N 24”

Grundfärgen kan variera från sämsskinnsgul, honungsgul, beige, brunbränd, olika grader av choklad eller kanel till en rödbrun varm färg (rufism). På insidan av benen, magen, bröstet, hakan och morrhårskuddarna är en ljusare grundfärg, gärna cream till vit, önskvärd. Mönsterfärgen är svart och/eller mörkbrun, tvåfärgade rosettspottar är svarta ytterst/framåt och brunare mot mitten/bakåt. Markerade kindränder. Ögon, läppar och nos bör vara inramade med svart “mascara”. Svanstipp och trampdynor ska vara svarta. Nosspegeln är mörkt tegelröd. Ögonfärgen är guldgul, grön eller brun.

SVART MARBLE, BRUN MARBLE “N 22”

Grundfärgen är samma som för “n 24”. Mönsterfärgen är svart och/eller mörkbrun. Ögon, läppar och nos bör vara inramade med svart “mascara”. Svanstipp och trampdynor ska vara svarta. Nosspegeln är mörkt tegelröd. Ögonfärgen är guldgul, grön eller brun.

“SNÖ” VARIANTERNA:

Det finns tre lite olika ljusare varianter av Bengalen, olika beroende på vad som orsakar färgförändringen. Seal Lynxpoint (Snow) “33” (Siames/maskad), Seal Mink “32” (Tonkanes) och Seal Sepia “31” (Burma). Ibland skrivs även ögonfärgen ut; “67”, “66” resp. “65”, men den hör automatiskt ihop med respektive variant 33, 32 & 31. Siames och Burmaanlagen “försvagar” färgen hos katterna på olika sätt, Tonkanes är en “korsning” av dessa anlag.

SEAL LYNXPOINT (SNOW) SPOTTED “N 24 33” ELLER MARBLE “N 22 33”

Detta är den vanligaste ljusa varianten. Den föds ofta helt vit i pälsen och mönstret framträder svagt efter någon vecka och blir starkare och starkare. Kontrasterna i mönstret är ofta inte färdigutvecklade förrän katten är uppåt ett år gammal, ibland ännu senare än så. Grundfärgen är elfenbensvit till cream. Mönsterfärgen är brun till ljusbrun, brunbränd eller sämsskinnsgul. Svanstipp och trampdynor ska vara svartbruna. Nosspegeln är mörkt tegelröd. Ögonfärgen är blå.

SEAL MINK SPOTTED “N 24 32” ELLER MARBLE “N 22 32”

Grundfärgen är elfenbensvit, cream till ljust beigebrun. Mönsterfärgen är mörkbrun eller mörkchoklad. Svanstipp ska vara mörkbrun till svartbrun. Trampdynor ska vara mörkbruna, en lätt rosa anstrykning är tillåten. Nosspegeln är mörkt tegelröd. Ögonfärgen är aquamarin/blågrön.

SEAL SEPIA SPOTTED “N 24 31” ELLER MARBLE “N 22 31”

Grundfärgen är elfenbensvit till cream. Mönsterfärgen är mörkbrun eller mörkchoklad. Svanstipp ska vara mörkbrun till svartbrun. Trampdynor ska vara mörkbruna, en lätt rosa anstrykning är tillåten. Nosspegeln är mörkt tegelröd. Ögonfärgen är aquamarin, blågrön, grön eller guldgul.

“SILVER” VARIANTERNA

Alla färgerna ovan, även snöfärgerna, är från Maj 2004 godkända i TICA även i silver. Svart Silver spotted “ns 24”, Seal Silver Lynxpoint spotted “ns 24 33”, Seal Silver Mink spotted “ns 24 32”, Seal Silver Sepia spotted “ns 24 31” eller marble “ns 22 (xx)”

Genen som ger det som kallas silver tar bort pigment ur hårstrået, främst där det är svagt pigmenterat, och ger en silvervitaktigare grundfärg. Mönsterfärg, svanstipp, trampdynor, nos och ögon följer främst färgvarianterna utan silver.

BENGALUNGARS MÖNSTER OCH FÄRGER

Färgerna ändras när kattungen utvecklas. När ungen är liten är pälsen klar i färgerna. Detta ändras sedan flera gånger under ungens utveckling. När ungen blivit 5-6 veckor går den in i en fas där färgerna inte är fullt så klara och pälsen blir lite rufsigare, eller Fuzzy. Vid 5-8 månaders ålder börjar kattungepälsen försvinna och vuxenkattens päls börjar komma. Den får
då starkare kontraster mellan bakgrund och mönster och fantastiska färger. Den mörknar också en del och färgerna blir varmare. En del erfarenhet säger att man kan få en liten idé om vilken grundfärg kattungen får som vuxen genom att titta på ovansidan av tassarna och nosryggen, men det är inte säkert. Det är svårt att bedömma exakt hur en unge kommer att se ut som vuxen, och man måste ha detta i åtanke när man tittar på ungarna.tecknadkatt6

VAD ÄR “GLITTER”?

Bengalen är känd för sin ofta glittrande, eller skimrande, päls som är mycket speciell.

EFFEKTEN

Effekten glittret ger är ett guldskimmer som ser ut att ligga på pälsens yta. Effekten är något större mot en päls som har mycket rufism (varm färgton). Effekten hos en Snöbengal blir mer åt silverhållet, det kan se ut som om katten är beströdd med kristaller, som ett solbelyst frostigt träd om vintern. Glittret reflekterar ljuset och tycks förhöja färgerna.

Bengalen är en av få tamkatter som har denna effekt. Glittret syns mer eller mindre beroende på ljuset, eller hur solens strålar faller på pälsen. Alla Bengaler har inte glitter, men det är vanligt. Det är ärftligt och kommer från båda föräldrarna. Den första noterade katten med glitter är den spottade (prickiga) “gatukatten” som hittades på ett zoo i New Delhi, Indien, och importerades till USA i början av 80-talet av Jean Mill. Han kallades “Tory of Delhi” och användes i stor omfattning i parning med de första linjerna av Bengalen hos Millwood.

OLIKA PÄLSKVALITÉER

Olika pälskvalitéer verkar ha olika effekt på glittret. Katter som utvecklar mycket glitter tycks ha kortare mer sammetsliknande päls. Svarta hårstrån tycks inte ha glitter, då själva spottarna eller marble mönstret inte har något glitter. Det verkar vara en annan kvalité på dessa hårstrån. Glittret kan se olika ut på olika hårstrån, en del har bara glitter på yttersta tippen medan andra har glitter på hela hårstråt. Under mikroskop är glitterhårstråna ihåliga, omgärdade av en svag färg.

HÄLSAN HOS BENGALKATTEN

Bengalkatten är i normalfallet en mycket sund och frisk ras. Men som alla andra raser finns även hos den en del ärftliga problem. Två av dessa sjukdomar som föreningen Bengalkatten vill belysa lite extra är HCM (en form av hjärtfel) och PK-def (blodanemi). Dessa kan du läsa mer om längre ner.

Vi i Föreningen Bengalkatten har valt att inte sopa dessa problem under mattan, utan i stället försöker vi att arbeta långsiktigt tillsammans alla uppfödare för att minimera problemen. Vi har därför ingått ett samarbete med pawpeds gällande HCM och PK-def. I dessa två hälsoprogram har man utforma rekommendationer för testning och avel och vi i Föreningen Bengalkatten har valt att också använda oss av dessa rekommendationer inom vår avel.tecknadkatt3

Att vi arbetar med ett hälsoprogram innebär inte att Bengalen på något sätt är en sjuklig kattras eller att de är mer drabbade av ärftliga sjukdomar än andra raser. Eftersom vi arbetar målmedvetet med ett hälsoprogram så borde rasen genom detta ha alla förutsättningar för att fortsätta vara en frisk ras.

Vi rekommenderar att alla Bengaler som skall gå i avel testas för HCM (i enlighet med Maine Coon kattens hälsoprogram) samt för PK-def . HCM scanning görs med hjälp av ultraljud av en veterinär som är godkänd enligt Maine Coon kattens krav medans PK-def test görs med hjälp DNA-test hemma och skickas till ett laboratorium.

Vad är PK-Def/PK-brist?

PK-brist är en sjukdom som nyligen har upptäckts hos bengalen och redan nu har man identifierat ett flertal bärare och positiva katter genom tester. Än så länge är underlaget av testade katter för få för att veta om detta är ett stort problem i rasen. Det finns i skrivandets stund ett laboratorium i England som har en uppdaterad lista av katter som är testade hos dem. Där finns både bärare, positiva och fria katter medräknade.

Här är deras sammanställning på testade katter hos dem. OBS de katter som är testade på ett annat laboratorium är inte medräknade. http://www.langfordvets.co.uk/diagnostic-laboratories/diagnostic-laboratories/general-info-breeders/list-genetic-tests/pyruvate (Bläddra ner på den sidan och klicka på ”What is the prevalence in Bengals?”).

Vad innebär PK-brist?
PK-brist är en förkortning för ”pyruvate kinase deficiency”. Det är en ärftlig sjukdom, som finns hos flera djurarter. Pyruvatkinas är ett enzym som behövs för att röda blodkroppar skall fungera normalt. Om det är brist på enzymet kommer de röda blodkropparna få förkortad livslängd och följden blir en anemi (”blodbrist”). PK-brist beror på en mutation på den gen som ger ”receptet” för tillverkning av pyruvatkinas. Mutationen ärvs recessivt. Individer med en normal och en muterad gen blir bärare. Eftersom bäraren har en normal gen kommer katten att kunna producera tillräcklig mängder pyruvatkinas för att blodkropparna skall fungera normalt. Katter med två muterade anlag däremot kommer förr eller senare få symtom på blodbrist.

De vanligaste symtomen, trötthet, dålig kondition och bleka slemhinnor kommer periodvis och uppträder ofta inte förrän katten är några år gammal. Många katter klarar sig bra med sin blodbrist och kommer få en normal livslängd. I sällsynta fall dör katten redan i ett – tvåårsåldern. Katter med symtomgivande blodbrist behandlas med kortison.

Kan man förebygga PK-brist?
Katter med mutation på PK-genen (både bärare och sådana som har risk att utveckla blodbrist) kan idag identifieras med ett DNA-test. Både blodprov och cellprover från munhålan kan användas för analysen. Därför kan man genom att testa sin katt få svar på dess PK-status och därigenom förebygga att para 2 bärare.

Köpa kattunge?
Be att få se intyg som visar att föräldrarna är testade eller har testade, PK-normala föräldrar. Köper du en sällskapskatt har det ingen betydelse om någon av föräldrarna är PK-bärare och du behöver inte testa den. Tänker du avla på en unge från en kull där endera föräldern är bärare behöver du testa ungen för att veta om den ärvt genen för PK eller är PK-normal.
Även bärare kan användas i aveln men ska då bara paras med PK-normal katt.

Merparten av texterna om PK-brist är lånad från Aby/Somali-ringens hemsida och jungelspots hemsida.

Vad är HCM?

Hypertrofisk kardiomyopati är en ärftlig sjukdom som finns hos både katter, hundar, grisar och människor. Nedärvningen är ännu ej helt klarlagd. Sedan sjuttiotalet vet man att HCM är en vanlig orsak till hjärtsvikt, blodproppar och plötslig död hos katter. En stor studie som har gjorts på Maine coon i USA indikerar att HCM hos dessa katter tycks nedärvas av en enkel dominant gen.

HCM karakteriseras av en förtjockning av hjärtmuskeln, framför allt i vänstra sidan av hjärtat. Förtjockningen gör att hjärtat blir mindre elastiskt än normalt, och därför kan inte hjärtat fyllas med blod så lätt. Det blir också mindre utrymme för blodet i vänster kammare på grund av förtjockningen i hjärtväggarna. Detta resulterar i att mindre blod pumpas fram vid varje hjärtslag. Det kan också bli onormal turbulens i blodet, och klaffar kan börja läcka. Detta kan ge ett blåsljud, som veterinären kan höra i ett stetoskop.

Katter med HCM kan få vätska runt lungorna, vilket kan leda till att katten får svårt att andas. En del katter kanske inte visar några tecken alls på sjukdom förrän de plötsligt dör, oftast då på grund av en svårt rytmstörning. Andra utvecklar blodproppar som bland annat kan orsaka förlamning i bakbenen.

HCM är inte en medfödd defekt, utan en sjukdom som utvecklas långsamt. Drabbade katter har oftast inga symptom på HCM före sex månaders ålder, och det kan i många fall ta flera år innan man kan ställa en diagnos. Därför måste man låta en specialist undersöka katten vid flera tillfällen.

Januari 2004 startade Maine Coon-katten ett hälsoprogram mot HCM, detta hälsoprogram har tagits över och drivs sedan 1:a juni 2010 av Pawpeds. Uppfödare av alla raser är välkomna att delta.

Finns botemedel?

Tyvärr finns det inget botemedel mot HCM, men drabbade katter kan behandlas med mediciner för att underlätta. Beroende på vilka symptom katten har och hur hjärtat ser ut, kan vätskedrivande mediciner, betareceptorblockerare och/eller ACE-hämmare användas.

Hur går ett HCM-test till?

Katterna undersöks med ultraljud där man kan se om det finns några förtjockade områden och hur hjärtat rör sig, samt hur blodet flödar. Undersökningen är helt smärtfri och tolereras vanligtvis mycket bra av katterna. Är katten orolig kan det dock vara nödvändigt att ge den lugnande medel, eftersom det är viktigt att den ligger alldeles stilla på undersökningsbordet.Ibland kan veterinären behöva raka katten på det ställe som ska undersökas. Eftersom maine coonen har en silkig päls, utan alltför mycket underull, går det dock oftast bra att bara sära lite på pälsen utan att raka. För att få en bra kontaktyta mot kattens skinn, och därmed en bra bild, används ett slags gelé på proben. Undersökningen tar ca. 30-45 minuter.

INFO – SÅ HÄR GÅR DET TILL ATT ULTRALJUDSTESTA SIN KATT

Hjärtundersökning på katt

När du vill HCM testa din katt kontaktar du någon av veterinärerna i listan. Dessa veterinärer är mycket erfarna inom detta område av hjärtskanning. Denna grupp av experter arbetar tillsammans med Svenska Maine Coon Katt Klubben och målet är att resultatet ska bli det samma oavsett vilken veterinär du beslutar dig för att anlita.

Klicka här för att komma till den aktuella listan av veterinärer som jobbar med hälsoprogrammet.

Du måste ta med dig en speciell blankett till veterinären inför HCM skanningen. Du kan ladda ner den här:

Klicka här för att ladda ner HCM blanketten.

Fyll i all information om din katt och glöm inte att skriva under blanketten. Blanketten tillsammans med stamtavlan tas med till HCM undersökningen.

Katten måste vara märkt, antingen med tatuering eller chip, för att kunna bli registrerad i hälsoprogrammet. Om katten inte är märkt än kan du göra det samtidigt som skanningen.

Veterinären fyller i testresultatet och skickar in blanketten till den som ansvarar för hälsoprogrammet. 60 dagar efter att HCM undersökningen är gjord kommer resultatet att finnas tillgängligt för allmänheten.

Här kan du läsa mer om programmetTexten är hämtad från Main coon katten.

Bengalens färger
n 24 black/brown spotted
n 24 33 seal lynxpoint spotted
n 24 32 seal mink spotted
n 24 31 seal sepia spotted
n 22 black/brown marble
n 22 33 seal lynxpoint marble
n 22 32 seal mink marble
n 22 31 seal sepia marble
ns black silver
a blue